Investeringar i form av föryngringsåtgärder skall betala sig i form av
ökad produktion och/eller bättre virkeskvalitet. Ofta avgörs
föryngringsåtgärders framgång i termer av tillväxt och överlevnad under de första
två-fem åren efter plantering. Det har visat sig
att tillväxten under de första åren efter plantering inte nödvändigtvis
behöver vara korrelerat till tillväxt i det slutna beståndet. Därför är
det troligen oftast för tidigt att dra slutsatser om framtida produktion från
föryngringsförsök som bara beskriver tillväxten under fem år. Dock är
föryngringsförsök sällan designade för att följas under lång tid och
effekten på tillväxt i det mogna beståndet är svår att
utforska.
Föryngringsåtgärders effekt på produktion i det slutna beståndet kan
sammanfattas i fyra möjliga utfall:
Typ A - Jämfört med en obehandlad kontroll medför
föryngringsmetoden att plantornas tillväxt ökar direkt efter planteringen
och att tillväxten i det slutna beståndet är högre än i kontrollen.
Föryngringsmetoden har alltså medfört en höjning av ståndortens
produktionsförmåga eller att ståndortens produktionsförmåga tas tillvara
på ett bättre sätt. Ett exempel på Typ A respons är insekticidbehandling
vid plantering på färska och ettåriga hyggen. Överlevnaden för
obehandlade plantor understiger ofta 20% medan överlevnaden för de
insekticid behandlade plantorna överstiger 80%. Den låga överlevnaden för
obehandlad kontroll innebär att det tar längre tid för beståndet att
uppnå full slutenhet eller att full slutenhet aldrig uppnås.
Typ B - Jämfört med obehandlade plantor medför
föryngringsmetoden en förhöjd tillväxt under de första åren efter
plantering men ingen mätbar tillväxteffekt i det slutna beståndet.
Föryngringsmetoden har inte medfört någon höjning av ståndortens
produktionsförmåga eller utnyttjande av potentiell produktionsförmåga.
Exempel på Typ A kan vara markberedning som ofta medför en snabbare
plantetablering och ökad tillväxt under de första åren efter plantering.
När plantan väl är etablerad har markberedningsfläcken eller harvspåret
liten effekt på plantans tillväxt eftersom huvuddelen av rötterna befinner
sig utanför den störda markytan.
Typ C - Jämfört med obehandlad kontroll medför
föryngringsmetoden en förhöjd tillväxt åren efter plantering men en
försämrad tillväxt i det slutna beståndet. Detta medför att
föryngringsmetoden resulterar i att total produktionen blir densamma eller
lägre än kontrollens. Exempel på Typ C är markberedningsmetoder som
innebär ökat läckage av näringsämnen med en framtida näringsbrist som
följd.
Typ D - Jämfört med obehandlad kontroll medför
föryngringsmetoden minskad tillväxt under de första åren efter plantering.
Exempel på Typ D är herbicidbehandling som även sätter tillbaka de
planterade plantornas tillväxt.
Valet av föryngringsmetod bör göras med hänsyn till vilken av
ovanstående effekter som kan förväntas. Det är dock ofta svårt att avgöra
hur mycket som måste investeras i föryngringsarbetet. Denna osäkerhet medför
ofta överinvesteringar.
