Beståndsnivå

Det är för skogsbruket ytterst angeläget att kunna bedriva naturvårdsarbetet effektivt. Till skillnad mot vad gäller skogsproduktionsmålet saknas operativ kunskap om hur man skall nå skogsvårdslagens miljömål. Idag tas naturvårdshänsyn efter ganska lösa antaganden som bygger på allmän ekologisk kunskap som t.ex. "död ved är bra", "lövträd viktiga" etc. Det finns relativt lite kunskap om vilket effekt hänsynen har på den biologiska mångfalden och ännu mindre kunskap om hur mycket hänsyn som behövs.

Vi planerar att undersöka de tre nyckelfaktorer inom skoglig naturvård som på beståndsnivå kan anses vara av störst vikt för mångfalden:

Död ved är en bristvara i dagens skogar. I norra Sverige har volymen död ved i skogen minskat med upp till 90% de senaste 100 åren (Linder & Östlund 1998). Inget talar för att minskningen i södra Sverige skulle vara mindre dramatisk även om utvecklingen här sannolikt startade tidigare (Nilsson & Baranowski 1994). Mängden död ved i skogsmark i Götaland är i genomsnitt 3,9 m3/ha och i hela riket 6,5 m3/ha (riksskogstaxeringen, Fridman och Walheim 1997). I norra Sverige är volymen död ved i reservat i genomsnitt ca 90 m3/ha. Volymen död ved har visat sig vara ca 29-64 m3/ha i östra USA (Chokklingam 1998) och 34 m3/ha i västra USA (McComb and Lindenmayer 1999).

Drygt 30% av alla hotade arter som förkommer i södra Sveriges lövskogar är beroende av död ved (Berg et al 1995). Död ved är av betydelse för många artgrupper, men kanske störst problem med de låga nivåerna idag har de ved- och trädsvampsberoende skalbaggarna (Ehnström & Waldén 1986). Av totalt 4400 skalbaggsarter i Sverige är mer än 1000 beroende av död ved –av dessa är 400-500 rödlistade enligt artdatabankens rödlistor, d.v.s. artens existens är på något sätt hotad.

Problemet har uppmärksammats på senare tid och att ställa högstubbar har blivit en vanligt naturvårdsåtgärd vid slutavverkning och ett viktigt kriterium vid certifiering (FSC, PEFC). Trots detta vet vi idag ganska lite om vilken effekt dessa högstubbar har.

I granskogsprogrammet har vi därför valt att titta närmare på detta. Frågeställningar som vi vill ha svar på är följande:

Skalbaggar kan svara relativt snabbt på förändringar jämfört med många andra grupper, t.ex. lavar och mossor, och svarar på förändringar som sker över relativt små områden (jmf med t.ex. fåglar och däggdjur). De är med andra ord relativt lättstuderade. Mycket tyder dessutom på att de kan fungera som indikatorarter för andra organismgrupper, t.ex. hackspettar (Martikainen et al 1998).

Vi ska undersöka förslagsvis 7-9 par av bestånd. Varje par består ett bestånd i ett ”rikt” respektive ”fattigt” landskap ur biodiversitetssynpunkt. Ett exempel på ett rikt landskap är Biskopstorp i Halland och ett fattigt en normal granskog inom ett rimligt avstånd från detta område. Vi ämnar genomföra en pilotstudie i detta område under sommaren 2001. I varje rikt och fattigt område identifieras tre bestånd av slutaverkningsskog som avverkas, och där högstubbar ställs av respektive gran, tall och björk. I varje bestånd sätts tre stam-fönster fällor ut. För att om möjligt belysa huruvida det finns ett tröskelvärde vad gäller antalet högstubbar per areaenhet kommer vi i ett eller två av paren att, förutom de tre trädslagen, också att ha ett antal bestånd med olika antal av högstubbar av t.ex. gran lämnade. Totalt kommer ca 200 fällor att sättas ut. Paren kommer att vara utspridda i olika delar av Götaland. Förslag på rika områden som kan bli aktuella är förutom Biskopstorp även n. Åsnen, Hornsö, Möckeln, Biskopstorp, Toftaholm, Christinehof och Söderåsen. I de senare kommer undersökningen att starta under 2002.

Högstubbarna kommer att vara mellan 0 och 4 år gamla under projektets gång. Detta är tillräckligt för många intressanta skalbaggsarter som utnyttjar relativt nydöd ved, men givetvis kommer högstubbarna efter projektet avslutning att erbjuda möjlighet för fortsatt intressant forskning. Det finns även möjlighet att studera andra organismgrupper. Vid inventering av fällorna kan även inventeras i vilken omfattning högstubbarna utnyttjas av hackspettar och andra hålhäckande fågelarter.

Vi kommer att studera evighetsträd. Vi inleder med en litteraturstudie som ska utmynna i försök och fältstudier.

Undersökningarna är ett gemensamt projekt med SUFOR:s biodiversitetsgrupp.

Fastighets- och landskapsnivå

Det är, som redan nämnts, högst troligt att de stora resurserna för naturvård måste allokeras till bestånd med högre naturvärden än den högproduktiva planterade granskogen

I ett planerat projekt analyseras effekten av en differentierad intensitet i naturvård på fastighetsnivå. Vi vill studera effekter på biodiversitet med ett relativt intensivt granskogsbruk på huvuddelen av arealen och med hög intensitet vad gäller naturvårdsåtgärder i ett mindre antal bestånd där förutsättningarna för att utveckla naturvärden är stora.

I projektet skall främst insekter vara testorganism då förändringar i insektsfaunan går förhållandevis fort jämfört med t ex lavar och kärlväxter. Försök bör läggas ut i landskap med lång dokumenterad rikedom/fattigdom på arter. I varje landskap väljs ett antal fastigheter på vila man gör inventeringar före och efter åtgärder som ökar eller minskar. För att få snabba effekter måste aktiva åtgärder som att skapa eller forsla fram död ved, skada träd etc tillgripas. Försöken skall helst läggas ut i områden där historiken är relativt väl beskriven för att kunna få ett mått på kontinuitet och tidigare störningsregims betydelse för dagens diversitet.

I ett annat projekt studeras var åtgärder skall utföras för att vara effektiva. Grov död ved är en brist i produktionsskogen. Med aktiva åtgärder kan vi på kort sikt återskapa den döda veden. Detta ex. vis genom att skapa lövhögstubbar eller skada/döda träd i samband med avverkning. En viktig fråga att besvara är om död ved är lika mycket värd för mångfalden i olika landskap/fastigheter/bestånd. En aktiv, och därmed dyr åtgärd, måste ju läggas där den verkligen gör nytta. Det är troligt att det är mer angeläget att skapa mycket död ved på kort sikt i landskap där vedlevande fauna ännu finns men där man kan befara utdöende på kort sikt. En annan tanke är att det är värt att skapa högstubbar i öppnare miljöer, d.v.s i kantzonerna i produktionsskogen. Den planerad forskningen innefattar bland annat åtgärder som skapande av luckor för ljusexponering i olika grad av befintlig död ved, skapande av död ved på kort och lång sikt, dämning av dike, skadande av träd på en mängd olika sätt (bark, grenar, kambium).

Skicka e-post till Urban Nilsson med frågor eller kommentarer om den här webbplatsen.
Senast ändrad: 10 januari 2006