|
|
|
|
BakgrundRotröta i gran orsakar ekonomiska förluster för svenskt skogsbruk på i storleksordningen en halv miljard om året. Förlusterna består främst i nedklassning av timmer, tillväxtnedsättning och ökad stormfällning. Uppskattningsvis 20% av alla granar i avverkningsbar ålder är angripna av rotröta. Rotröta orsakas vanligen av två svampar, rotticka (Heterobasidion annosum) och honungsskivling (Armillaria ssp.) av vilka rottickan är den allvarligaste skadegöraren. Rottickan sprids framförallt genom sporer som infekterar nyavverkade friska stubbar. Spridningen av sporer sker vid plusgrader. Från infekterade stubbar sprids svampen sedan till intillstående träd genom rotkontakter, både mellan individer av samma art och mellan individer av olika arter. I första generationen gran utgör gallringsstubbar den huvudsakliga inkörsporten för rottickan. För att minska risken för sporinfektioner på stubbar kan man behandla stubbarna med kemiska medel. Urea och borsalt fungerar bra. Ett biologiskt medel i form av en konkurrerande svamp, pergamentsvamp, kan också användas. Många undersökningar har visat risken för spridning av rottickan mellan generationer. Vi har dock inte kunnat visa att det finns något samband mellan rötfrekvensen vid slutavverkning av den föregående generationen och rötfrekvensen i den nya generationen fram till första gallring. Detta är för många förvånande och innebär att vi inte vet hur spridningen mellan generationer sker. Handlingsplanen efter avverkning av ett granbestånd med angrepp av rotröta är därför inte självklar. Med en stor andel gran i hela landet som skall föryngras med gran är det angeläget att kunna minimera riskerna för spridning mellan generationerna. Arbetet har inriktats mot att bygga upp kunskap för att utveckla skogsskötselmetoder. Målet för forskningen är att minska kostnaderna för rotröta. Att innefatta rotröta som en faktor i den skogliga planeringen är mycket lönsamt. Med kunskap om rotrötans omfattning i enskilda bestånd och kunskap om hur rotrötan utvecklas kan man minimera kostnaderna för dess skadeverkningar. Vi har tidigare utvecklat prognosinstrument för rotrötans spridning i bestånd men för att få bättre planeringsunderlag krävs bättre kunskap om spridning efter gallring i rötskadade bestånd, spridning mellan generationer, rotrötans utbredning i trädet, samt olika trädslags känslighet för rotröta i rena bestånd och i blandskog. I programmet kommer vi att arbeta med två huvudspår/projektområden:
Om du vill ha mer information kan du kontakta:
Jonas Rönnberg
Internet: Jonas.Ronnberg@ess.slu.se |
|
